Livet

Ibland blir jag så trött på människor. Precis när man tror att man lärt känna någon så visar det sig att det är lika lättvindigt som vanligt. Bara yta och skådespeleri. Det har blivit ett återkommande tema i mitt liv, verkar det som. Förr trodde jag att det skulle bli bättre när man blev äldre, men nu börjar jag nästan tro att det är tvärt om. Människor blir bara mer och mer upptagna med sitt eget ju äldre de blir.

Jag är faktiskt lite ledsen just nu. Det var jag inte för bara några dagar sedan. Jag hade träffat en Night Elf Hunter-tjej i WoW som verkade jättegullig. Vi kan kalla henne Xena79, men hennes alias är i själva verket ett annat. Vi raidade en hel del tillsammans i Netherstorm, först i samma klan, men sen även en del bara hon och jag. Jag spelade alltid med min Druid när vi sågs och hon sa flera gånger att hon tyckte jag var snygg. Jag tyckte hon var det vackraste jag hade sett.

Hur som helst, tiden gick och vi hade hur kul som helst tillsammans. Jag började känna mer och mer att det här kunde vara en person jag ville fortsätta att umgås med. I förrgår hade jag nästan bestämt mig för att föreslå att vi skulle träffas IRL, när hon plötsligt meddelar att hon har gått med i en annan klan. Jag blev så besviken att jag slet ur närverkssladden. När jag loggade in senare på kvällen var hon borta.

Hoppas att jag inte skrämmer bort er läsare med det här inlägget. Jag ville bara prata av mig lite.

Bloggar, dagböcker och loggar

Jag tycker om att dokumentera mitt liv. Den här bloggen är ett bevis på det. På senaste tiden har ni dock inte hört så mycket från mig den här väget. Det beror på att jag har varit upptagen med ett annat litet experiment.

På mina Ubuntudatorer kör jag ju såklart RSYNC för att backa upp och föra logg över vad jag gör. Nu har jag kommit på att de loggfiler som genereras är en aldeles utmärkt dokumentation av mig som människa.

Så istället för att blogga har jag börjat skriva ut dessa loggfiler och sedan stoppa dem kapslar. En gång i månaden kommer jag att gräva ner dessa kapslar på ett hemligt ställe, som jag har angett i mitt testamente. När jag dör vill jag bli nergrävd med mina loggfiler för att sen kunna hittas om 300 år när jorden har gått under och åter befolkats av rymdvarelser.

Kommer de att förstå vad som står i loggfilerna? Självklart. Ubuntu kommer att överleva mänskligheten as we know it.

Hur ska man tänka kring back-up?

Här skulle jag faktiskt behöva tips från läsekretsen. Jag har testat en massa men mitt senaste system är att jag backar upp dokumentdiskarna på mina sex datorer via ett centralt back-up-system. Back-up-erna sköts av 9 parallella DAT-stationer som jag har klustrat själv och ställt in på att köra klockan 6 på morgonen, då jag oftast sover. Det blir alltså 9 band om dagen som jag sen sparar i två veckor vardera (vilket egentligen är för kort tid). Mitt kassaskåp i köket är minst sagt fullt!

Och hur gör man med viktiga systemfiler och krypterade lösenord? Efter många om och men har jag fått ta sista utvägen och skriva ut binärdatan som ettor och nollor på arkivbeständigt papper. Det är såklart långt ifrån optimalt och ett litet helvete om man någon gång skulle tvingas återskapa systemet för hand. Men som samhället ser ut idag finns det inga bättre alternativ. HJÄLP!?!

Nedräkningen har börjat

Nu är det bara 2 veckor kvar till releasen av intrepid ibex... Men jag har ju såklart redan BETAN.

Top 5 bästa browsers

Nu tänkte jag dra igång med någonting nytt här i Serverrummet. Jag har alltid varit väldigt förtjust i att spalta upp och rangordna olika saker och företeelser i... just det, topplistor! Först ut blir en lista över mina favoriter bland browsers. Vi börjar med en bubblare på listan:

Bubblare - Google Chrome
Chrome verkar lovande. Och stabil. Jag hoppas att de släpper källkoden snart så att man kan se vad som "gömmer sig under huven".

5 - Opera
(med flera i den sk Web Kit-familjen)
Web Kit har alltid renderat snyggt och korrekt. Minus till för få utvecklarpluggar.

4 - Kazehakase
Vi ska inte glömma bort våra vänner på andra sidan klotet. Alla måste få kunna surta på sina egna villkor, om man så är svart, vit, gul eller röd.

3 - Mozilla
(vanligtvis genom Firefox)
Enkelt att modda och expandera. Snygg rendering. Förtjänar sin plats som standardläsare.

2 - Konqueror
Nu börjar vi närma oss toppen. Det sympatiska med Konqueror är att den är gjord så att säga av Linuxheads, för Linuxheads. Vi förstår varandra.

1 - Mosaic
Vinnaren. Helt enkelt för att den kommer närmast så som webben var tänkt att fungera från början. Och den finns för Amiga. Och den är såååå snygg!

När datorerna pratar med en röst

Kommer ni ihåg mitt första inlägg på den här bloggen där jag pratade om hur datorerna kan skapa en bättre värld? Det är någonting jag tänker på ofta, när jag skakas av saker jag ser på nyheterna och i dagspress. Jag tror att vi måste lära oss att tala samma språk. Det är där den semantiska webben kommer in, eller web 3.0 som jag ibland slarvigt kallar den.

Web 3.0 går ut på att allting på www ska "taggas" med meta properties. Vi kan ta en bild som exempel. Bilden föreställer mig, Martin Ivarsson. Men för att en dator ska förstå att bilden föreställer mig så måste man lägga in information om detta. Det är här meta properties kommer in.

Vi spolar framåt och befinner oss plötsligt i en värld där all data (bilder, texter, etc) som handlar om Martin Ivarsson hänger ihop. Det är den indexerade världen. Den är vacker. Jag har blivit objektet Martin Ivarsson. När som helst när du kommer i kontakt med mig kan du göra objektsorienterade anrop för att hitta bilder på saker jag har gjort tidigare. Det är ju också jag. Jag är mitt förflutna. Och om du är kassörska på Konsum (handla alltid på Konsum, det är Open Domain) kan du komma åt mitt bankkonto för att ta betalt för mina makaroner och min Pepsi.

Så vad är då skillnaden mellan objektet Martin Ivarsson och den verkliga personen? Ingenting, om du frågar mig. Mitt förflutna och mina bankuppgifter bär jag ändå inom mig. Det har bara tillkommit ett nytt interface för att prata med mig. Och i det interfacet spelar det ingen roll om du kommer från Kazakstan eller Sverige, vi talar ändå samma språk. Världen har blivit bättre. Vi förstår varandra. Vi behöver inte kriga längre. Fred.

Gaming - en livsstil

Nu är det dags att vi talar om en av mina stora passioner: nämligen gaming. Gaming är någonting som har gått som vågor genom hela mitt liv, från min första C64, via Amiga 500 och 5000, till dagens med avancerade set-uper. Ja, för det är faktiskt läge att prata om set-up, snarare än om bara själva spelkonsollen. I min set-up ingår flera parallella system som är kopplade genom mixrar och annat till ett surround system och flera monitorer. Jag kan växla mellan olika input device med hjälp av en switch, för att alltid kunna använda den bästa joy sticken eller tangentbordet för varje spelmoment.

Så vilket är då mitt favoritspel undrar ni. Självklart är det WoW, som jag tycker har allt. Jag har för närvarande en Mage som är level 40, två shamaner som är level 52 respektive 47 och det finaste av allt: en Priest som är level 73. Mitt mål är att han ska bli level 80 innan årsskiftet, men då krävs det nog att jag inte bokar för mycket andra aktiviteter i mellandagarna.

Om ni inte själva är gamers så kanske ni tycker att det här verkar lite nördigt. Det är det inte. Man träffar massor av människor on-line och gamers är faktiskt, enligt flera undersökningar, socialare än människor i allmänhet. Och jag är på inga sätt extrem. Kolla in den här killen så ser ni vad jag menar.